Jag reser mig sakt upp, kollar mig i speglen och tänker ånej. Personen jag ville bli syns inte längre till, hur mycket jag än kollar mig omkring. Alla dessa nätter jag funderat på vad jag ska bli, finns inte längre till. Måste ta tag i mitt liv, kollar på andra och ser ingen jag vill bli. Vill bara starta om, om från 0 till ett nytt kapitel i mitt liv. Så många jag svikit, så många jag dissat, men inget jag gjort. Ett perspektiv jag ser som aldrig fick bli mig. Jag hör skrik i mitt huvud, skrik om inget i mitt liv kan dämpa.

Tittar mig uppåt mot himmlen, suckar djupt och lägger mig. Försöker titta framåt, men hamnar bara på samma ruta som innan. Ser plötsligt dig, som en ängel med oändligt skinande. Jag är alldels för blyg för att säga något alls, till dig som får mig att släppa allt. Tittar bortåt igen för att inte bli fast hos dig så lätt igen. Natten blir bara längre o längre med dig i mina tankar hela tiden. Du får mig att se världen på ett annat sätt, sättet jag alltid velat. Namnet ditt blir hemligt, men du vet innerst inne vem du är. Otroligt en blick på dig i 20 sekunder kunde få mig fastna förevigt. Jag går nu vidare, till ljusare stunder med dig i mitt inre. Hoppet om att bli bättre lägger på topp nu när jag fått se det ljusa i min kropp. Blickarna på dig fäster som is.
Leendet du gav mig kan bräcka mig, ljuset från dig kan knäcka mig. Funderar på hur det skulle vara o känna dig, en gåva från himmlen. Nu ser jag ett bättre liv, ett bättre liv med dig. Jag drömmer mig sakta bort, i en värld där allt kan hända-