När det är något som handlar om dig själv är det bara du som bestämmer vad du gör. Antingen går du din egen väg, dina föräldrars väg, eller dina vänners väg. Vilken väg du än väljer kommer du att stöta på konflikter mer antingen dig själv eller personer i din närhet. Jag kan inte påstå att mina föräldrar föredrar att jag har de konstant färgade hår jag har framför mitt naturliga blonda hår, men de accepterar det. Likaså har jag världens underbaraste vänner som accepterar mig för den jag är, trots att de kanske inte skulle klä sig/se ut som mig själva.

Jag har valt min väg själv. Alltid varit farscinerad av färgglada hår, udda men matchande klädkombinationer och mer än gärna tänja gränserna när det kommer till make up. Jag har arbetat mig uppåt och jag har kommit rätt så långt på vägen och idag kunde jag inte trivas bättre med mig själv nästan. Jag är nästan sams med spegeln, nästan med min garderob och mitt undermedvetna, och tror på att lyda det.

Jag har valt att vara en utstickande individ. Allt runtomkring en förändrar en som person, nya människor man stöter på ändrar ens sätt att tänka, nya saker man ser ändrar ens syn på gammalt (vi som skämdes för hur vi såg ut för några år sedan när vi tänker tillbaka).
Självförtroende är inget man bara hittar på eller har. Det är något man bygger upp själv. Jag skapar mitt genom inspiration från andra personer och deras stilar, tankegångar och vad de står för och tänker: Den där personen ÄR ju som mig på riktigt. Man känner sådan sjuk samhörighet och förståelse när man verkligen hittar sig själv. Och självklart kan ALLA göra det.


Tillåt er att bli inspirerade, kändisars kläder/karaktärer i filmer/en drömbild av person ni skulle vilja vara kan räcka för att du ska finna känslan, och hitta dig själv. Du väljer om du färgar håret ljust/mörkt/blått. Du väljer om du står ut eller ställer dig i skuggan. För vi bor i ett land, där det faktiskt är tillåtet att se ut precis som man vill, och ha vilka åsikter man vill.

Var den DU vill vara