Nu har jag inte skrivit här på ett tag igen, Det ska bli bättre med de. Gått nästan en vecka sen ja gjorde ett inlägg.
Men dagen innan nyårsafton, kan ju vara därför som jag inte har skrivit?

Kom hem på tisdagen från falkenberg som sagt, hemma på onsdagen städa och fixa och lite sånt där. Men vad gjorde jag på torsdagen runt ett - halv två? Jo jag satt på en buss in till södertälje centrum och började bli jättenervös. satt där i kanske 45 minuter innan jag hoppade av och skulle på den andra bussen för att komma till södertälje syd. Jag såg inte den, utan den hade åkt längre fram och skulle just ge sig av, såg då att den första bussen hade kommit in till centralen två minuter senare än vad den skulle. Skyndar mig till den där bussen som står lite längre fram och ställer mig vid dörrarna. Chafören började svänga på ratten, sen tittade han ut genom fönstret och såg mig stå där så han öppnade dörrarna och släppte in mig. Tur var väl det, annars hade jag fått vänta i en och en halv timme på nästa. Kanske inte riktigt så länge men eftersom det var nyårsafton så går ju inte bussarna lika ofta. Okey vi säger en halvtimme istället då om de låter bättre?

skönt att komma in i värmen i alla fall och ta det lite lugnt innan man var framme. Nervösiteten tickar på och jag sitter där och skakar som en liten idiot samtidigt som jag tittar ut genom fönstret, håller mobilen i handen och kollar på klockan hela tiden. BZZZT, BZZZT - Det ringer. och jag som är lite sådär lagom lättskrämd hoppar till där jag sitter och tittar ner i displayen o ser vem det är som ringer. Svarar lite snabbt och märker att jag pratar väldigt fort, så försöker ta det lugnt så personen på andra sidan har någon chans att höra vad jag försöker säga. sen läggs det på. Bussen kör sakta in på stationen jag ska av på och stannar. Jag kliver ur och ser mig om, tar upp mobilen och ringer. Går in på södertälje syd och går in en bit. DÄR! Där sitter han. Ludwig sitter där med ett jättestort leende rakt emot mig. Jag förlorade medvetandet ett tag, han var mycket snyggare än på bilderna vilket jag trodde var helt omöjligt! Jag går emot honom och han reser mig upp och ger mig en stor kram. Sen sätter vi oss ner och väntar på att ta gnesta tåget till järna. Jag satt fortfarande och skakade som den filur jag var. Det gjorde han också, men inte alls lika mycket.

Sen efter Alex dåliga förklaring var gnestatågen gick, (blått tak, haha hur fan ska man se de) så frågade jag en annan i stället. Till slut så hittade vi dit och satte oss där och myste. På kvällen gick vi ut och hjälpte pappa med raketerna och sånt där medan min syster sprang runt i snön och busade. Jag tröttnade ganska fort på det, så bestämde oss att gå runt hölö i stället. I vanliga fall så brukar det ta en kvart tjugo minuter att gå den rundan som vi gick, men vi är mycke bättre för vi gick den på femtio minuter haha. Sen blev det lite kallt med avdomnade händer och fötter så vi gick in.



Denna dagen är en dag jag aldrig någonsin kommer att glömma, Nyår 09 <3
Lite förutsägande hur glad jag är?