Seg morgon. Men det va skönt att vakna halv ett för en gångs skull. fixade mig och lite sånt där.
Skulle egetligen dra och köra innebandy i Tumba vid två men jag orkade inte ta den bussen. Känner inte för det idag.
Så jag ställer mig och bakar! Ofta man hör det från mig eller? haha. Så det blev fyllda bullar. De kanske inte blev lika fina som på bilden i kokboken, men hur ofta blir dem de egentligen? de smaka som de skulle i alla fall. 

Nu sitter jag här med en svenska uppsats som ska vara klar om ett litet tag. Bara tre sidor kvar och det är så himla skönt att äntligen bli av med den. efter den blir det lite företagsekonomi sen är det slutpluggat för idag! haha sen måste ju jag gå till sängs tidigt i kväll då jag måste upp vid sju eller tidigare eftersom jag ska vara hos Ella runt nio tiden. Tävling mot Gnesta nämnligen. Vi ska lätt vinna över dem! Hoppas de har fått ihåp lite fler skyttar nu till sitt skjutlag. Annars är dem två mot oss sju. Då kan vi skjuta typ fem skott var medan dem skjuter 20 var. Då är det inte lika roligt längre.
Ahaa okey, 40 skott under en timme och en kvart. Jag kör på 40 minuter eller snabbare. Senast drog jag alla på 29 minuter och det var en fjuttig liten poäng i från mitt personbästa. Får väl se hur det går med den saken.

Sen efter det ska jag nog möta upp Angeliqe och dra vidare till stockholm ett tag. Om nu bussarna/tågen går som dem vill det vill säga. Det är ju ändå söndag. Det är de som är nackdelen med att bo i hölö. Då vi inte har någon tågstation så måste vi förlita oss på bussarna. Tiderna      är      sämst,     spelciellt    på    helgerna. Dem går med två tre timmars mellanrum! och alla bussar, spelar ingen roll vilken dag det är, har en förmåga att åka förbi stationer som man ska stanna på, åker förbi där folk ska på, åker tio minuter för tidigt, åker för sent så man missar en himla massa tåg och får vänta en till två timmar till. Men nu ska ju jag vara glad att det går bussar överhuvud taget. oj, vad hände där, någonting positivt haha.

Avundsjuka är något som är jobbigt allra främst för den som den direkt drabbar men även för omgivningen. När jag var yngre hade ja väldigt låg självkänsla. så kunde jag känna avundsjuka. Även lite nu. Oftast på tjejer som vågade ta för sig, som var duktiga på vissa saker mm. Men sedan lärde jag mig att bara för att de gör bra saker, så hindrar det inte mig från att också göra det. Och om jag istället glädjs och unnar dem det så mår jag bättre och kan berömma och visa det och det kommer ju alltid tillbaka. Jag har mina bra egenskaper och andra har sina. Inget tar ifrån den andre något och det är så bortkastat med energi att känna avundsjuka.

Idag känner jag sällan avundsjuka, och gör jag det så letar jag snabbt efter orsaken och försöker förstå vad som ligger bakom. Men jag missunnar aldrig människor något utan glädjs med dem och visar det, på riktigt. Inga falska glädjerop utan jag blir verkligen glad. Och jag blir så glad när mina vänner glädjs med mig och berömmer. Tyvärr har jag haft en del människor i mitt liv som aldrig kunnat glädja sig åt det som gått bra i mitt liv, och som inte heller stöttat mig i svåra stunder. När du själv ger och ger men aldrig får något tillbaka så käns det inte som äkta vänskap så de personerna räknar jag inte som en del av mitt liv idag. Jag har försökt och försökt gång på gång men när man aldrig får något tillbaka så undrar man varför man ens bryr sig. Jag är inte långsint på så sätt att om de skulle be om ursäkt och ändra sig, så tar jag såklart emot med öppna armar. Men det tär i hjärtat av att alltid känna sig underlägsen eller knappt få en syl i vädret. Hur svårt man än har det själv, så mår man inte bättre av att missunna andra människor deras lycka. Vi går alla igenom svåra tider och det vore så mycket trevligare om vi alla kunde glädja oss OCH stötta varandra, utan att hacka, snacka skit och förstöra. För det slår alltid tillbaka på en själv.

Testa får du själv se, älska eller hata. Det är faktiskt bara att bestämma sig